Lottie´s tankar och idéer

Nutid

Hej

Välkomna till hemsidan med vårt lilla kattpensionat som när värmen når oss, expanderar med sina utebås i delarna som kallas för Sommargången och Annexet.

Här har vi det bra. Becca som numera jobbar här nästan dagligen och jag. Ibland kan ni även möta Laura, min hyrestgäst i Toppstugan. Även Sasha som också hyr ett av husen hjälper till vid behov. Stugan är minst sagt minimalistisk för tvåbenta, vilket man inte tänker så mycket på, när det är dags att sjunka ner på en pall i någons bås hos en pälsbeklädd liten hyresgäst, och ha mystid. Då har man kvalitetstid och tiden står still en stund. krrrrrrr

Det är få förunnat att ha så många fyrbenta kattvänner. Mycket kurr, burr och kärlekspuffar har vi fått, sen jag tog över panget, 2006. Så många förtroliga stunder med dessa mysiga djur har vi dagligen. De allra, allra flesta finner sej väl till rätta snabbt, nykomlingar efter något/några dygn. Det är fascinerande hur väl, katter anpassar sej.

Dom är lurviga och luriga också. En stackars hemvändande ägare kan bli utfryst och mobbad väl hemma, av sin älskling, till en början. Pokerfejset håller dock inte så länge. Längtan efter det härliga ”vanliga goset” tar ganska snart överhand. Vi hör också ofta att – min katt har blivit mer social sen innan vistelsen.

Många kissar testar ny personal, men får så ge upp när det gäller gourmet beställningar.

-Mjaa, man kan ju alltid försöka! säger Murre och sträcker ut sej maximalt.

Några av våra stamkunder har tackat för sej och tassat vidare till katthimlen och många nya nosar sej hit.

Det är så utmanande och så heligt när vi vinner ett litet nytt katthjärtas förtroende. Ibland kan det ta lite tid. En del, har som vi tvåbenta, en hel del med i bagaget, sen tidigare upplevelser.

Dåtid

Kattpanget startades 1998 utav Ammi och hennes väninna Isak. Till en början låg det på Näckrosrosvägen.

Ammi blev, då hon bodde i New York, inspirerad av katthemmet som Ernest Hemingway (författaren) donerat i Florida. I hela hans hem som nu är ett museum bor fortfarande hemlösa katter överallt. Så När Ammi flyttade hem till Sverige och till Kummelnäs byggdes pensionatet i liknande hemtrevliga stil.

2005 fick jag, som granne till kattpensionatet frågan,- Om jag menat allvar med att vilja ta över verksamheten som jag hintat om viljan att få göra, flera år tidigare. Det måste ha varit menat så, lite filosofiskt tänkt, därför att den första juni 2006 tog jag över verksamheten och ett år senare förlorar jag min förstfödde son, Pierre. Det är absolut katternas förtjänst att jag klarade av den förlusten och orkade stå på benen i fulltecknad högsäsong den sommaren. Katter är ju riktiga healers och dom gav mej så mycket kärlek och Ibland är det bara att bita ihop, heller hur!

Det är fortfarande en fantastisk känsla av att på morgonen stanna upp och få lyssna på de svansförande gästerna då de alla i tur och ordning hoppar ner från sina sovalkover och börjar knapra i sej sin hotellfrukost. Då passar jag också på att hälsa till min fina Pierre.

Framtid

Längtan efter katt har varit en bestående önskan så det var klockrent att, alltså en dag, stå där med alla fina kattgäster och en egen rörelse igen som jag längtat efter.

Jag drev ett tygtryckeri bredvid Forum på 80-talet och var med och startade ett väveri & tygtryckeri som daglig verksamhet på 90-talet.

En period hade vi en kristallbädd här den varma årstiden och tanken var att kunna erbjuda en skön reatreat-stund till stressade medmänniskor. Men sen kom Covid och satte stopp för det mesta.

En annan längtan har varit att stödja ungdomar och kunna erbjuda sommarjobb och populära praktikplatser periodvis. Det är alltid en bristvara när sommarlovet kommer.

Intressen kommer och går. Det som fortfarande består är att också att låta andra samlas här med olika hantverk, med pysselkvällar, sagostunder med varsin katt i knät och broderi framför brasan, med människor i olika åldrar och med olika förutsättningar.

Att drömma är nämligen också en av mina specialiteter. Huset där vi bor Zoe och jag är inte så stort.

2017 hade Kummelnäs Kattpensionat 20-årsjubileum. Vår kära vän Jacob styrde upp vår hemsnickrade hemsida så att vi fick vårt välbehövliga bokningsprogram med betalfunktion som blev en stor avlastning. Det har rullat på och växt så att 2020 vässade vi klorna och konverterade till AB. Ingen vidare bra tajming visade det sej, med tanke på att knappt tre månader senare, stängde Covid-19 igen alla ingångar och avbokningarna haglade in.

Alla drömmar blev i stället till mardrömmar, eller hur, läsare!

Jag bestämde mej till slut för att övervinna nagelbitandet med den allt mer tynande ekonomin, och med inspiration från vår ekonom Åsa, kärlek till henne, började jag istället en komplementär medicin utbildning som läkeörts pedagog. Med alla scenarier i TV-rutan och hemskheter om sjuk- och fattigdom långt framöver så lär jag mej nu hur vi billigt kan hålla oss friska i förebyggande, med hjälp utav örter som första året mest har kretsat kring “ört o gräs”, och ogräs är ju Gratis- tjing!

Det har varit spännande och lärorikt kan jag lova.

Under tiden så har pensionatet fått öppna upp igen och det har varit en fröjd att ta emot alla socialt törstande hussar och mattar igen. Gästande katter, har förvisso till en början höjt ögonbrynen lite förmätet, då de njutit hemmavid med hela familjen runt sej, helt perfekt för en katt, en längre tid.

Den här nervkittlande perioden har resulterat i att jag alltmer längtar och behöver lite avlastning och att kunna dela ansvaret med en kollega vore klockrent. Det skulle vara roligt, stödjande och stärkande. Kanske bo här växelvis är en av alla funderingar och idéer.

Så vi får se vad framtiden har i sikte.

Allt gott så länge.

// Lottie